Om Moshe Feldenkrais

MOshE FELDENKRAIS

Om förhållandet mellan rörelse och medvetenhet

Det var Moshe Feldenkrais (1904 – 1984) som utvecklade Feldenkraismetoden. Han var ingenjör, fysiker, uppfinnare, kampsportare och en utforskare av människans utveckling. Född i Östeuropa utvandrade han som ung till Palestina. Därefter studerade han vid Sorbonne i Paris och arbetade i Joliot-Curies laboratorium på 1930-talet.
Moshe Feldenkrais var väldigt intresserad av jiujitsu och kom därför i kontakt med Dr Kano som utvecklade judosporten. Dr. Feldenkrais grundade jiujitsuklubben i Paris och var en av de första i Europa som fick svart bälte i judo.

Under andra världskriget flydde han nazisternas frammarsch genom att ta sig till Storbritannien där han arbetade i marinen med forskning i ubåtsbekämpning. Det var där som Moshe Feldenkrais på 40-talet började utveckla sin metod och skrev sin första bok i ämnet.

När han råkade ut för en knäskada med oviss utgång vid en eventuell operation, påbörjade han det som skulle bli ett utforskande av förhållandet mellan rörelse och medvetenhet. Ett utforskande som kom att vara livet ut.

feldenkraismetoden i världen

Idag finns det ungefär 9 000 auktoriserade Feldenkraispedagoger runt om i världen. Det är IFF International Feldenkrais Federation som är samordnande för alla Feldenkraisförbund och föreningar runt om i världen. Vi i Svenska förbundet för Auktoriserade Feldenkraispedagoger är medlemmar i IFF.

Moshe Feldenkrais

vad säger forskningen och litteraturen?

Sedan Feldenkraismetoden föddes på 1940-talet, när Moshe Feldenkrais kom ut med sin första bok, har många forskningsrapporter och ett flertal böcker på ämnet publicerats. Här hittar du några av dem i sammandrag:

Effekter av feldenkraismetoden som fysioterapeutiskt verktyg

En systematisk översikt och metaanalys av randomiserade kontrollerade studier
Sammanfattning

Feldenkraismetoden (FM) bygger på inlärning av alternativa rörelsemönster som utförs på ett aktivt och medvetet sätt, och som kan ha terapeutiska effekter. Syftet med denna systematiska översikt är att identifiera vilka populationer och tillstånd FM kan användas för inom fysioterapi, samt att fastställa formerna för interventionen.

Databassökningar genomfördes i PubMed, Cochrane och PEDro. PEDro-skalan användes för att bedöma den metodologiska kvaliteten. Metaanalyser (MA) genomfördes där populationer och utfallsmått var jämförbara i minst två studier.

Totalt inkluderades sexton studier.

Hos äldre personer visade tre av fyra inkluderade studier signifikanta förbättringar i gångförmåga, balans, rörlighet och livskvalitet hos deltagare som fick FM. Metaanalysen visade signifikanta skillnader mellan interventioner i Timed-Up-and-Go-testet [Cohen’s d = -1.14, 95 % CI (-1.78, -0.49), p = 0.0006].

FM visade signifikanta förbättringar av smärta, funktionell balans och upplevd ansträngning i tre studier med deltagare som hade smärta i nacke, bröstrygg eller axlar.

Vid kronisk ländryggssmärta visade tre studier förbättringar i smärta, funktionsnedsättning, livskvalitet och interoceptiv medvetenhet.

Vid multipel skleros observerades förbättrad funktionell kapacitet i två studier. Metaanalysen visade dock inga signifikanta skillnader mellan grupperna i funktion (p = 0.97) och kontroll (p = 0.82) enligt Multiple Sclerosis Self-Efficacy Scale.

Vid Parkinsons sjukdom visade två studier signifikanta effekter på livskvalitet och funktionella tester.

Sammanfattningsvis visar evidens att FM har terapeutiska effekter jämförbara med andra fysioterapeutiska metoder vid ryggsmärta. Dessutom noterades förbättringar i rörlighet och balans hos äldre samt personer med neurodegenerativa sjukdomar.

Nyckelord: äldre; feldenkrais; multipel skleros; muskuloskeletal smärta; parkinsons sjukdom; fysioterapi.

Målgrupper: Äldre, rehab, smärta,

Läs hela rapporten här

Evidens för effektiviteten av Feldenkraismetoden

James Stephens och Susan Hillier
Sammanfattning

Feldenkraismetoden (FM) är en process som använder verbalt och manuellt guidad utforskning av nya rörelser för att förbättra individers kroppsmedvetenhet och koordination. Denna artikel granskar den senaste litteraturen som utvärderar det terapeutiska värdet av FM för att förbättra balans, rörlighet och koordination, samt dess effektivitet vid hantering av kronisk smärta. Författarna utforskar och diskuterar även studier som har undersökt några av de andra kroppsliga effekterna och möjliga verkningsmekanismer, såsom (a) själva inlärningsprocessen, (b) uppmärksamhetsfokus under motorisk inlärning, (c) autonom reglering och (d) kroppsbild. De fann att forskningen tydligt stöder effektiviteten av FM för förbättring av balans och hantering av kronisk smärta. Utforskningen av verkningsmekanismer väcker intressanta frågor och möjligheter för vidare undersökning.

Introduktion

I denna artikel granskar vi experimentella belägg för effektiviteten av Feldenkraismetoden (FM) när det gäller att förändra prestation inom områdena allmän funktion, rörlighet och balans, samt vid smärthantering. Vi fokuserar främst på resultat från randomiserade kontrollerade studier (RCT), men inkluderar också en översikt av forskning som undersöker FM:s effektivitet och identifierar områden där det har bedrivits lite forskning. Dessutom beskriver vi forskning som involverar vissa av de inre processer genom vilka FM tros åstadkomma förändringar. Vi benämner detta som verkningsmekanism, om än motvilligt, eftersom ingen enkel mekanism är underförstådd (se Russell, 2020). Slutligen ger vi förslag på framtida forskning.

Slutsats

Det har nu genomförts över 30 randomiserade kontrollerade studier (RCT) som undersökt FM i olika populationer och med varierande utfallsmått. Som Hillier och Worley (2015) drog slutsatsen finns det relativt starka och konsekventa belägg för att FM ger fördelar, särskilt på den funktionella nivån (såsom balans), och potentiellt även symtomreduktion i form av minskad smärta och ökad komfort. Med tanke på vissa av de resultat som har mätts är det rimligt att dra slutsatsen att fördelarna förmedlas genom inlärningsprocesser som utnyttjar förkroppsligad medvetenhet, uppmärksamhet och självbild.

Det är av avgörande betydelse att FM utvärderas vad gäller effektivitet med bästa praxis, det vill säga genom RCT, helst med en aktiv kontrollgrupp. Vissa kan betrakta RCT-ansatsen som reduktionistisk, men det är tydligt att i dagens klimat av evidensbaserad praktik krävs en sådan noggrannhet för att bekräfta att de rapporterade effekterna verkligen är äkta, samtidigt som man förstår att olika personer kan reagera på olika sätt på samma lektion. Det är också viktigt att bygga vidare på den forskning som börjar ta sig an frågan om hur FM kan fungera. Detta kan vara produktivt både för att förstå hjärnans funktion och för att förbättra tillämpningarna av FM. Detta innebär inte att fenomenologiska och kvalitativa undersökningar saknar betydelse—de belyser och ger röst åt den levda erfarenheten av FM, och besvarar andra typer av frågor.

Läs hela rapporten här (engelska)